Hugo Rosas spelar in avsnitt 8 av podden Föda Barn

Avsnitt 8 – Hugo Rosas om partnerrollen under och efter en förlossning

Medverkande

  • Hugo Rosas, entreprenör och bloggare
  • Kerstin Monti, barnmorska på Danderyds förlossning
  • Ingvor Farinotte, programledare och presschef på Danderyds sjukhus

– Jag brukar oftast ha dåligt minne, men den dagen som Molly föddes glömmer jag aldrig!

Alla dessa förlossningshistorier. I poddar, talk shows, bloggar och bland vänner. Alltid ur kvinnans perspektiv. Men inte den här berättelsen. För första gången får vi ta del av hur det var för partnern. För den som stod bredvid och kanske kände sig otillräcklig och felplacerad. Hur det var för Hugo Rosas får du veta i det här avsnittet.

Var helt slut
Efter en lång natt och ingen sömn på närmare ett dygn gick Hugo och sov ett par timmar. Runt kl 6 på morgonen blev han väckt av barnmorskan som meddelade att det var på gång.

– Nu har jag mitt barn här om tio minuter, tänkte Hugo.

Men ack vad han bedrog sig. Först fem timmar senare var prinsessan född.

– Jag kände mig som världens sämsta man när jag inte kunde hjälpa Paula när hon hade så ont.

Hugos strategi blev att gå in i sin gamla roll som lagspelare i hockeylaget. Det funkade utmärkt.

– Det räcker om du som partner bara är där, behåller lugnet, coachar och håller i din kvinna. Berör henne fysiskt, uppmanar barnmorskan Kerstin Monti i podden.

Är det här mitt barn?
– Det var inte bara positiva tankar jag hade i början, berättar Hugo. När Molly precis hade fötts och låg på bröstet tänkte jag ”Hur ser hon ut – är det här mitt barn?”.

– Jag tror att det är viktigt att inte bli rädd för sina första spontana tankar. Den där riktiga kärleken kommer att finnas där, men kanske inte alltid direkt efter födseln. Som man hade förväntat sig.

Lite senare kom i alla fall den där lyckokänslan och bilden som Hugo hade haft innan, om att bli pappa. ”Dig vill jag visa upp för hela världen” fylldes han av.

Kände utanförskap
Även efter det att den nya lilla familjen hade kommit hem, fick Hugo ”tabubelagda” känslor. Tabubelagda i den bemärkelsen att män oftast inte pratar med varandra om det.

– Jag fick inte den relationen till mitt barn som jag hade trott. Det blev svårt att komma nära. Det var bara Paula som kunde tillfredsställa Mollys behov, upplevde jag, eftersom mycket handlade om amning. Jag kände mig utanför under första halvåret. Dessutom var vi trötta hela tiden, eftersom ingen av oss fick sova på nätterna.

– Men sedan blev allting mycket bättre, berättar Hugo, som ser fram emot nästa förlossning som är planerad att ske inom en månad.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *